LARP : Innan natten faller

(Before night falls) - 19.6.2010





Synopsis:

The year is 386, two years after the events at the Blind wolf's inn. Odd beings are awakening in the forests of Lenori, and among them is an old crone, who commands the very forest. And upon her awakening the other creatures of the forest are gathering to celebrate...

But the creatures of the forest are not the only ones gathering - four rakkhari soldiers are approaching, seeking the source of strange mystical energy. But one of them is a fraud - Harrin of Vodas is only posing as a rakkhari soldier, being a part of a plot to find out the secrets of the rakkhari Plague sorcerers. His former adventuring accomplices, unknown to him, are also converging in the forest. And on top of it all, a group of refugees on the run from a rakkhari work camp are approaching as well...

The three groups are quickly brought under the spell of the Crone, and the creatures of the forest have their way with them in more ways than one... They realize that these creatures will be the death of them, unless they can find some way to escape. That is when Vordran, one of the refugees, is contacted by his Life sorcerer master, who tells them that they must find the crone's heart and destroy it before it's too late.

As the sun sets, time is running out. That is when Harrin and Vordran find the heart, and destroy it, killing the crone. Pandemonium erupts as the creatures of the forest go berserk. As they escape, the adventurers clash with the rakkhari soldiers, capturing the Plague sorceress and escape certain death at the claws and teeth of the forest creatures together with the refugees.

Characters:

High Slayer Bari Garadin - (Rakkhari) - High-ranking Rakkhari soldier
Borthro - (Mountainborn) - Spy for the Rakkhari
The Crone - (Non-human) - An old entity, with power over the entire forest
Djungan - (Lenorian) - Conman and former adventurer
Darkman - (Non-human) - The walking corpse of a long-dead man
Erinia - (Lenorian) - Refugee
Gladedjinn - (Non-human) - Eye-eating oddity from the eastern lands
Harrin - (Lenorian) - Beast hunter and former adventurer, posing as a Rakkhari officer
Iilva ab rido gadal - (Rakkhari) - Plague sorceress and officer in the Rakkhari legion
Illi, Villi & Hilli - (Non-human) - Forest phantoms who have taken possession of dead bodies
Mosstykes - (Non-human) - Small, lively creatures, born of moss and stone
Restless apparition - (Non-human) - The ghost of an old warrior from the Kingdom of Norn
Slayer Ordo Lorzo - (Rakkhari/Yak Trokian) - Low-ranking Rakkhari soldier
Swamp phantom - (Non-human) - The phantom of a young man who died in the swamp
Petheso - (Seran) - Slave merchant and refugee
Rodrigo - (Ormáz) - Thief, assassin and former adventurer
Velyania - (Seran) - Freedom fighter and former adventurer
Vordran - (Lenorian) - Life sorcerer apprentice and refugee



Photos:






Mood texts:

De plågade skriken och klagosångerna ekade genom skogen medan de överlevande tog sig fram över mossarna under skvalande regn. Ingen av dem förstod helt och hållet vad de just gått igenom - allt som var säkert var att tre män låg döda, och en av flyktingarna uppenbarligen mist allt vett och stannat med varelserna i skogen. Vem Frun egentingen var, och vad de egentligen ställt till när hennes hjärta krossades tänkte de inte stanna för att ta reda på - att överleva flykten från skogen skulle bli svårt nog. Gränsen till Himon var inte långt borta, men vägen dit var inte enkel.

De fyra kompanjonerna hade mot all förmodan lyckats vända en livsfarlig situation till sin fördel. De hade lyckats tillfångata Söderlänningarnas pestbesvärjare, och en pestskalle som uppenbarligen var nyckeln till hennes förmågor. Men en av dem var svårt skadad och besvärjarlärlingen som flytt tillsammans med dem var inte kraftig nog att hela dessa skador. Om mannen inte fick vård, skulle han antagligen inte leva länge. Framtiden var oviss för dem alla.

Bakom dem i skogen låg två Rakkharisoldater - eller åtminstone det som kvarstod av dem, efter att skogens varelser tagit för sig. Ett skuggspel på hög nivå hade i slutändan kostat dem deras liv och möjligtvis gett fienden en farlig fördel i striderna. Oavsett konsekvenserna, lär inte en sådan förlust gå bi utan att orsaka svallvågor...

Runt dessa två arma själar svärmade skogens varelser, än i förtvivlan, än i raseri över Fruns död.Så länge hade de väntat, så länge hade de längtat. Men nu var allt tillintetgjort, på grund av några dödliga människors vansinne. Medan dunkelmannen åt av de döda, och dunga-djinnen beundrade de ögon de fått som nu lät dem se hela, vida skogen och alla däri för vad de egentligen var, sörjde mossbarnen tillsammans med gengångaren från träsket och de tre skogsandarna djupt.

Men tillsammans med dem fanns även Erinia, den forna slaven som nu fått den frihet som hon så önskat sig. Hennes sinne, förvridet av skogens varelser, var inte längre helt mänskligt. Det var i en mörk stund, då mossbarnen inte längre såg över sin skyddslig, som Villi, delirisk och näst intill vansinnig av Fruns död kom till Erinia och sa;

"Skogen kan inte vara utan Mor. Den måste alltid ha en Mor. Du måste ge ditt liv åt skogen. Skogen kan inte vara utan Mor."

Slagen av skräck, och oförmögen att stå emot den magi som strålade ur andens vansinniga ögon, kunde Erinia inte göra annat än att nicka. En liten stund senare fanns inte Erinia mer.

Skogen skulle inte vara utan Mor. Inte länge till.