• EXTRA MATERIAL OM VÄRDSHUSET •

Blinda Vargen

Vissa menar att värdshuset har funnits lika länge som Lenori – och ända från början har det varit olycksdrabbat. Man säger att inte en enda ägare har lyckats driva det utan att ruineras förr eller senare. Vidskepelse, menar många, men de senaste fyra ägarna har inte lyckats bryta trenden.

Närområdet v.1. vs. Närområdet (Skymningstimmen, 2008)

Just innan kriget drevs värdshuset av en Lenoriansk man vid namn Rammort, som hamnade överge värdshuset då Rakkharierna invaderade – utan alla de besparingar värdshuset dragit in under flera år. Efter det drevs värdshuset av Rakkariska föreståndare, som byggde till militärbaracker för att stöda korståget. Men de tvingades i sin tur ut med våld efter att freden slutits, och stora delar revs för att utplåna spåren efter Rakkharierna. Efter det kom värdshuset i Lenoriansk ägo igen, men drevs främst som en torftig front för en smugglingsring. När denna ring uppdadgades arresterades innehavarna och värdshuset köptes upp av den nuvarande ägaren, Faramès från Rakkhariprovinsen Rak al Hina, en man som i flera år idkat handel i den närliggande hamnstaden Kern Avanna. Tillsammans med sin personal som alla härstammar från de olika Rakkhariprovinserna har han försökt driva värdshuset så gott han kan, men många hyser ännu starka agg mot allt Rakkhariskt, så det har varit allt annat än enkelt.

Värdshusets historia

/ / / År 388-390 / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / /
Ingen kan påstå att söderlänningarna som nu äger Blinda Vargen inte har försökt driva värdshuset så gott det går – och ruinerat sig själva i processen. Trots deras delikata mat och smakfulla underhållning har det inte riktigt gått hem hos Lenorianerna, som fortfarande är skeptiska mot allt Rakkhariskt. Därför är de nu i den desperata situation att de behöver mer finanser, eller sälja helt och hållet.

Faramès of Rak al Hina (Hinean) - Owner

En extremt hedervärd och välkomnande man med fläckfri moral - ibland till sin egen nackdel. Han är angelägen om att få alla att känna sig välkomna, med de som kommer till Blinda Vargen för att idka smutsiga affärer eller inte respekterar etablissemanget skickas snabbt iväg.

Peren (Hinean) - Second in command

Många säger att Blinda Vargen antagligen skulle gått under mycket snabbare om det inte vore för Peren. Emedan ägaren är väldigt envis med att driva ett hederligt värdshus så lägger Peren mer vikt på att driva en funktionabel verksamhet - allt för väl medveten om att saker och ting inte nödvändigtvis fungerar som de gör i söder.

Ulmila (Ulavi) - Kock

En erfaren resenär och kulinarisk konstnär. Om Lenorianerna bara kunde förstå och uppskatta kvalitén på maten som serverades i värdshuset skulle dess öde antagligen se väldigt annorlunda ut. En vänlig och varmhjärtad kvinna som kan förvandlas till en strikt disciplinär på ett ögonblick ifall henne kök någonsin inte skulle respekteras. A veteran of many travels and a culinary scholar. If only the Lenorians actually undestood and appreciated the quality of cookery was actually on offer at the tavern the establishment's fate would look much different. A kind and warm-hearted woman who can turn into a harsh disciplinarian in the blink of an eye should her kitchen be disrespected.

Vorenzo (Fal Narni) - Servitör

De flesta från Fal Narn (som har ett val, åtminstone) skulle aldrig ens tänka på att lämna deras grönskande, färggranna nation för att resa till norr, vilket säger en hel del om Vorenzo. En livlig individ som älskar att spendera tid med besökare och lapar upp deras historier och erfarenheter som en svamp.


/ / / År 387-388 / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / /
Efter kriget revs de Rakkhariska tillbyggnaderna och alla deras dekorationer togs ner. Men de nya ägarna satsade inte på att snygga till med något nytt, så värdshuset var i rätt sjabbigt skick under den nya ägaren, som inte verkade satsa mycket på verksamheten överlag. Ägarna arresterades i slutändan för smuggling tillsammans med de flesta av sina arbetare.

Personal värd att nämna:

Renovan (Lenorian) - Ägare
En rätt oborstad och otrevlig man, som sällan syntes till i värdshuset och när man såg honom var det främst för att skälla på arbetarna.

Ileneva (Lenorian) – Underhållare(?)
En kvinna som ingen var helt säker på om hon arbetade för värdshuset eller om hon bara inte hade någonstans bättre att vara. En skicklig hasardspelare (även om många var säkra på att hon fuskade) och många menade att hon var med på mer “intima” affärer – åtminstone om man hade vunnit. Åtminstone hade hon mer historier att berätta än en saltmarinerad kolonikapten.

Leren “Järven” (Lenorian) - “arbetare” och trubbelmakare
Huvuddelen av en ökänd duo som verkade tycka om att antasta besökare. Exakt varför de var anställda var något som många undrade, eftersom de hela tiden bevakade platsen med fula blickar och nästan med våld såg till att ingen spenderade mer tid på värdshuset än de betalade för.

Andorev “Tjuren” (Lenorian) - “arbetare” och trubbelmakare
Den andra delen av den ökända duon. Lika bufflig som sin bror, men desto mer surmulen. Verkade tycka om att “ta hand om” de som blivit lite väl förfriskade.

Kaela (Seran) - Servitris
Överarbetad och allt mer cynisk efter kriget, men gör sitt jobb så gott hon kan.


/ / / År 384-387 / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / /
Under krigsåren gjordes värdshuset om och fick tillbyggnader för att kunna inhysa soldater i en liten barrack. I övrigt togs allehanda besökare emot som på ett vanligt värdshus, även om många fann det svårt att slappna av kring så många Rakkhariska soldater. Ägarna drevs iväg efter att kriget mellan Lenori och Rakkhaririket tog slut.

Personal värd att nämna:

Vereno & Bari (Rakkharier) - Ägare
Ett ägarpar som var extra välkomnande till icke-Rakkharier, även om de var väldigt måna om att prioritera militärens behov. Få hade något negativt att säga om dem, men det faktum att de var del av det invaderande folket var något många aldrig kunde komma över.

Högvakt Teros Voren (Rakkharier) – Rakkharisk officer
En skarp och extremt hövlig man, som likväl gav de flesta icke-Rakkharier kalla kårar. Tyckte om att samtala med gäster till höger och vänster – som sällan vågade invända.

Berohil (Ulav) – Sångsmed
Smed och hantverkare som såg om Rakkharitruppernas utrustning. En av de omtalade Ulaviska sångsmederna, vars krafter och förmågor att bearbeta metall gav upphov till formidabla vapen.

Rhiola (Dalarier) – Rakkharisk soldat
En Rakkharisk soldat som kom att bli omtalad på grund av hennes kyliga aura och det faktum att hon endast sågs till då krigsfångar transporterades via värdshuset. Det hjälpte inte att många av de andra Rakkhariska soldaterna undvek henne så gott de kunde...




/ / / År 380-384 / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / /
Under åren före kriget gick det förhållandevis bra för värdshuset – och många har kanske lite överdrivet goda minnen av hur det var där innan kriget. Även om värdshuset kanske inte bjöd på den bästa maten var underhållningen (såväl den vanliga som den “intima”) något som drog desto bättre. Under andra invasionen övergavs värdshuset och brann nästan ner igen.

Personal värd att nämna:

Rammort (Lenorian) - Ägare
En något butter och sniken man, men som kunde tala med slipad silvertunga. Bar konstant ögonlapp, men vägrade alltid berätta varför.

Kaela (Seran) – Servitris
En hårt arbetande ung kvinna som främst försökte ta sig genom vardagen. Men hon hade en förmåga att alltid höra saker hon inte borde, eller råka i sällskap med fel folk.

Gopran (Bergsfolk) – Allt-i-allo och ordningsvakt
En tystlåten men vänlig man, som hellre arbetade än pratade med besökare. Såtillvida att politik och Hertigens män inte kom på tal – då kunde det ta hus i helvete.

Anemmari (Javenn) – Dansare/underhållare och skökare
En extravagant och färgstark ung man vars danser var vida omtalade – och inte bara för att Javenner var extremt sällsynta på den tiden. Tävlade med Eiris om kunder.

Eiris (Lenorian) – Underhållare och sköka
En social och temperamentsfull ung kvinna som ansvarade för en stor del av Hertigdömets brustna hjärtan. Tävlade med Anemmari om kunder.




/ / / År 374-380 / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / /
Efter att värdshuset reparerats drevs det av en nära bundsförvant till Hertigen av Kern. Många talar om detta som värdshusets glansdagar, med mat och dryck utan like i Lenori. De åren blev inte många dock, efter att ägarinnan dog i en olycka, varpå värdshuset än en gång såldes.

Personal värd att nämna:

Anyeva (Lenorian) - Ägare
En varm och gästvänlig kvinna som hade sinne för både affärer och människor. Hon kunde få vem som helst att känna sig som hemma i värdshuset, men många undrade om allt verkligen kunde gå på vinst.

Leyvan ( Lenorian) – Jägare
Värdshusets allt-i-allo som inte bara försåg värdshuset med färskt, fint kött, utan även vann och krossade hundratals hjärtan under värdshusets tid.

Ahmi (Bergsfolk) – Underhållare och servitris
En av de främsta sångarna som Lenori någonsin sett, säger många. Till och med hennes ordlösa bergsfolkssånger fick ögonen att tåras och de mest härdade hjärtan att smälta.


/ / / År 366-374 / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / /
Under flera år var värdshuset förhållandevis framgångsrikt. Det bjöd måhända inte på värst hög lyx, men det var ändå ett kärt ställe för arbetare i nejden. Men med åren blev ägaren som förbytt och sakta men säkert förföll verksamheten, tills en allvarlig eldsvåda tog livet av såväl ägaren som flera av arbetarna.

Personal värd att nämna:

Dervon (Lenorian) - Ägare
En gemytlig äldre man med en vida känd humor (som ofta fick till och med skogsgubbarna att rodna). Han var den största anledningen till att folk återvände, så när han med tiden blev allt mer tillbakadragen och nästan vildsint var det honom som folk sörjde mer än värdshuset.

Elosea (Seran) – Servitris och aktör
En förirrad ung seransk kvinna som förtvivlat försökte få Lenorianerna att förstå det fina i seransk poesi och teater. Hade stora skaror beundrare, men hon hade endast ögon för konsten.

Medorev (Lenorian) – Livsbesvärjare och kock
En kufisk man som av någon anledning valt att inte utveckla sina förmågor fullt. Men hans läkande krafter fyllde värdshusets kista mer än väl för att väga upp hans medikora mat.


Före år 366 blir historien mer luddig, varför det går att ta sig lite fler friheter om man önskar spekulera däromkring.