• KULTUR OCH HISTORIA •

Världen

Först ett par små OBS om världen som helhet:

• Reptiler och fåglar existerar ej. Istället är fladdermöss mer påtagliga luftdjur, tillsammans med andra djurarter av typen kläggdjur.

• Man kan räkna att världen överlag är närmare renässans än medeltiden. Krutet är inte uppfunnet i denna del av världen ännu - så på skeppen används inte kanoner utan särskilda skeppsballistan

• Två massiva strukterer rotar kring planeten och är synliga på himlen såväl dag som natt. Vad dessa är vet folk inte riktigt och de dök upp på himlen för sedan under en nästintill apokalyptisk dag. De flesta är dock överens på ett sätt eller annat att något gudomligt eller kosmiskt måste vara involverat. [ Text om händelsen (eng) ]

Landet Lenori

Lajvet utspelar sig i det lilla landet Lenori, ett vilt och ännu rätt otämjt land fyllt av vildmarker, stora skogar, djupa raviner, hisnande vattenfall och pelarberg. Det är här som Lenorianerna, även kallade Havsfararna, har byggt sitt ödmjuka rike – generationer har trotsat den oländiga naturen och terrängen och deras byar och städer har långsamt spritt sig genom vildmarken, sammankopplade av ringlande vägar genom skogar och raviner. Väldiga mekaniska torn och konstruktioner har rests för att bilda broar och lyftanordningar – ett vittnesmål om folkets envishet och uppfinningsrikedom.

De är inte ett folk som backar för utmaningar, men de är också ett rastlöst folk. Samma drivkraft som gett upphov till deras kolonier bortom haven ger även upphov till ständiga uppror och små revolutioner. Riket formades genom ett uppror mot överheten och ända sedan dess har det funnits en djupt rotad misstro mot överhet och makthierarki. De som innehar makt vet mycket väl att det är väldigt lite som hindrar dem från att bli utbytta (även om de inte alltid gjort något väldigt fel). Man kunde tro att detta skulle resultera i kaos, men Lenorianerna lyckas ändå att få det att fungera på något vänster genom ihärdigt samarbete.

För att vara än mer noggrann utspelar sig lajvet i Hertigdömet Kern, det som tidigare varit ett av de rikare hertigdömena i landet. Men ett krig (se nedan) som spred både förstörelse och sjukdom försvagade det kraftigt – särskilt hamnstaden Kern Avanna som finns nära värdshuset Blinda Vargen. Vad som tidigare varit en av landets största och rikaste städer drabbades hårt och är nu en skugga av sitt forna jag. Många undrar om det går att återvinna Hertigdömets forna inflytande, och sneglar därför på grannen i söder – Norn – som kunde ge viktigt handel om det inte vore för att ett inbördeskrig rasade.

Kriget mot Rakkhari

För snart tio år sedan - år 381 - kom landet att invaderas av ett dittills okänt folk söderifrån – Rakkharierna. En första invasion bröt sig igenom urgamla bergspass som förseglats och tog sig långt in i Lenori. Tillsammans med Seranska förstärkningar kunde Lenorianerna kämpa tillbaka de invaderande söderut, men blev utmanövrerade, och en stor del av den Lenorianska försvarsstyrkan blev instängda i ett bergspass i grannriket Norn, som redan tidigare fallit till Rakkharierna efter att en av de mäktigare familjerna förrått landet i utbyte mot att ta över kronan under Rakkharisk ockupation.

Vägen var nu fri för de invaderande Rakkharistyrkorna och den här gången tog de sig djupt in i Lenori. Trots stora förstärkningar från den Seranska Silverhären föll allt mer av landet till invasionen, då Rakkharierna släppte lös en övernaturlig pest som orsakade kaos. Kriget rasade länge, och hade det inte varit för att de Rakkhariska styrkorna var ovana att strida i Lenoris vilda och oländiga natur hade det varit över mycket snabbare. Men i krigets sena skeden beslöt Lenoris östra granne Javenna att blanda sig i det hela. Deras besvärjararmé var en kraft som Rakkharierna inte var beredda på, och plötsligt fann sig invasionsstyrkorna i ett besvärligt tvåfrontskrig, som blev allt mer besvärligt av att alla deras resurstransporter gick genom det ockuperade Norn, sällan utan förluster. Sitationen var ohållbar för de invaderande styrkorna. När ledaren för Riket Rakkhari sedan plötsligt avled och påtvingade ett maktbyte var krigsslutet ett faktum. Rakkharierna trädde ut ur Lenori, men pesten härjade fortsättningsvis och det skulle ta länge att återuppbygga allt det som förlorats.

Efterföljande kriget mellan Riket Rakkhari och Javenna

Trots att fred slutits mellan nord och syd så blev freden inte långvarig. Det faktum att Rakkharierna som motsätter sig all gudainfluens över världen nu kommit i kontakt med Javennerna som i sin tur helt underkastar sig sina vansinniga gudar, innebar att en helt ny och långt mer allvarlig konflikt fått sin början. Ett fåtal år förflöt i lugn och ro, innan Javennerna förklarade krig genom att i en enda attack sudda ut Rakkhariernas huvudstad från kartan våren år 386.

En ensam krigare från den Javenesiska Utrotningsbataljonen begav sig ensam på en lång pilgrimsfärd från Javenna, ända till hjärtat av Rakkhaririket. I en katastrofal explosion som skakade själva verklighetsvävnaden tillintetgjorde krigaren hela staden. Om det inte hade varit för ett ingripande från högre makter, hade hela den Rakkhariska ledningen tillintetgjorts på samma gång, men Javennernas attack var inte så lyckad som de hade hoppats. Kriget mellan Javenna och Riket Rakkhari hade börjat och rasar än till denna dag. Året är nu 390, och livet går vidare - på gott och ont.

Norns inbördeskrig

Efter att fred slöts mellan Riket Rakkhari och de norra rikena år 386 tog det inte längre förrän den Rakkhariska ockupationen av Norn började tappa makten. Under åren efter freden lyckades rebellfamiljerna bygga allt mer styrka och förde hemliga kamper mot förrädarfamiljen som höll Norns krona och de Rakkhariska ockupanterna. När sen Javenna attackerade den Rakkhariska huvudstaden ändrade allt över en natt. Inom endast ett par dagar försvann nästan samtliga Rakkhariska trupper och plötsligt var förrädarfamiljens makt extremt försvagad. Det Nornska inbördeskriget var ett faktum. Ännu ett par år senare finns ingen klar segrare, endast allt svagare familjer och allianser. Familjen Irmograf står nu som den enda som verkligen kan utmana förrädarna som håller kronan, efter att många andra familjer antingen försvagats för mycket för att kämpa, eller helt sonika böjt sig för förrädarna. Endast tiden kommer att utvisa Norns öde.

Lenori har undvikit sig att blanda i inbördeskriget – dels på grund av landets komplicerade historia med Norn, och dels på grund av ovilja att lida än fler förluster. Det har förekommit illegala smugglingsoperationer som fört vapen, utrustning, javenesiska föremål och brygder och mycket annat till Nornerna, men en efter en har de stampats ut.

Kort om folkslagen

Relationer mellan folkslagen

Lenorianerna är i den mest komplicerade siutationen av alla. Deras lilla rike har lidit mycket under de senaste åren och allt mer kommit att bli en spelbricka i större rikens strategiska spel. De allra flesta ser Seranerna som starka allierade efter de stridit tillsammans mot Rakkharierna – men många säger även att Seranerna hade för avsikt att ta över Lenori själva och rykten går om att Seranerna och Rakkharierna ville bilda en allians. Vissa menar att Seranernas formalitet döljer lömskhet, medan andra menar att de borde lära sig slappna av (Lenorianer förstår sig tex. inte på varför Seraner aldrig dricker sprit). Relationen till Javennerna är desto mer komplicerad – det är mycket möjligt att kriget inte hade avslutats om inte Javennerna kommit till undsättning, men de är ett besynnerligt och något opålitligt folk. De flesta ser dem som väldigt faschinerande, men även lite skrämmande. Javennernas ökande inflytande i östra Lenori är något som oroar många, särskilt som det ryktas om att de börjat konvertera folk till deras underliga tro. Nornerna har alltid figurerat som en slags fientlig överhet bland Lenorianerna – ett rike av höga herrar och damer som man slagit sig fri från. Även om vissa menar att det vore tid att enas mot gemensamma fiender är många skeptiska och mer beredda att tro att Norn helt enkelt skulle försöka ta kontroll över Lenori igen. De Rakkhariska folken ses ännu som fiender av de flesta, även om allt fler blir varse om de nyanser och meningsskiljaktigheter som existerar bland de olika provinser som utgör det stora riket i söder.

Seranerna finner sig även i en något besvärlig situation. Kriget ledde till många inre politiska stridigheter (vilket i och för sig inte är ovanligt i Serdanos) och även om striderna aldrig nådde Serdanos så led de stora förluster. Mer och mer ser man Lenori som ett politiskt slagfält – ett sätt att kämpa mot Javennernas alltjämt ökande inflytande. Relationen till det östra riket har alltid varit komplicerade ända sedan de två nationerna separerade från modernationen Navaria. Även om öppen strid aldrig förekommit är de två nationerna långt ifrån vänskapliga. I Serdanos ser man Javennerna som lustfyllda dårar med långt mer kraft än vett – en fara för världen och vettigt leverne. Lenorianerna ses allt som oftast som något oborstade och inte helt rumsrena – men likväl anser de flesta Seraner att alliansen med dem är ovärderlig (särskilt med tanke på Lenorianernas kolonier och råvaror). Emedan Lenorianerna fortsättningsvis är väldigt fientliga mot Rakkharierna så har Seranernas uppfattning om den södra grannen ändrat mycket under senare år – särskilt efter kriget mot Javenna inleddes. Genom diplomatiska kontakter har man allt mer börjat inse att Serdanos och Riket Rakkhari har långt mer gemensamt än orsaker att strida – men vad detta leder till återstår att se. Norn är ännu något av ett frågetecken i Seranska ögon. Än så länge har kontakten till nationen varit väldigt knapp, men de flesta hoppas på att man ska kunna vända den slutliga segraren till en allierad.

Javennernas position är den starkaste av de närliggande nationerna, även om de allra flesta Javennerna inte är värst insatta i det politiska. Medan Seranerna ser dem som näst intill fiender ser Javennerna sina västra grannar som tråkmånsar som tar sig själva på allt för stort allvar. De flesta är överens om att Seranerna kommer att se reson förr eller senare och sluta sig till det Javenesiska riket – de kan ju inte låta sina brödrar och systrar förbli vilsna trots all. Men om det måste stridas före det händer, så må så vara. Vad gäller Lenorianerna så ser de flesta ner på dem i väldigt vänskaplig bemärkelse – lite som man skulle göra med en väldigt smart hund. De är ju inte mycket att se på, men de kan vara väldigt kul ändå! Efter att den Javenesiska kyrkan börjat konvertera Lenorianer till den Javenesiska tron har detta börjat ändra dock, och många visionerar om Lenori som en framtida del av det Javenesiska riket. De flesta Javenner har ingen som helst uppfattning om Norn eller dess folk – annat än att de tydligen kämpat mot Rakkharierna också. Få saker får en Javenn att svälja sitt obrydda leende som ordet Rakkhari. Riket i söder har utsetts till en dödsfiende, någon som måste utplånas för Javennas bästa, och ingen trogen Javenn skulle någonsin sätta sig upp emot kyrkan.

Nornerna har varit avskärmade från de norra länderna i hundratals år, och har varit för upptagna med sina egna strider för att verkligen bygga band. I flera generationer har man sett Lenori som ett rebelliskt rike, ett brödrafolk som satte sig upp mot makten med hjälp av övernaturliga krafter – förlorade bröder och systrar som inte förstått sitt eget bästa. Många hoppas på att Lenori ska bistå i kampen mot de Rakkhari-allierade förrädarna som håller makten, men den norra grannens tystnad göder allt mer bitterhet. Seranerna är ett stort frågetecken för Nornerna – man vet att de deltagit i kriget mot Rakkharierna och kanske kunde bistå i inbördeskriget, men än så länge finns inga diplomatiska relationer och allt man känner till är vaga rykten i folkmun. Javennerna är även de främmande, och av än större intresse. De Nornska rebellfamiljerna stärktes länge av smugglade Javenesiska brygder och föremål, men efter att smugglingen uppdadgades har deras position blivit allt svagare. Man har hört mycket om det besynnerliga folket i öst, men är likväl övertygade om att de kunde vara extremt värdefulla allierade. Fast den mentala bild de har av Javennerna är antagligen långt ifrån verkligheten...

Bergsfolket ses av de flesta som väldigt harmlösa och många gillar att vistas i deras läger under vandringar, då de oftast bemöter främligar väldigt väl. Seranerna och Javennerna ser ofta ner på dem dock, eftersom de lever ett långt mer primitivt och “smutsigt” liv. Nornerna förstår sig inte riktigt på dem.

Flodfolket är det inte många som haft att göra med än, så de flesta har ingen uppfattning om dem. Även om ryktena som sprids kring dem verkar positiva är ändå många lite på sin vakt - särskilt de som redan länge tyckt att det finns lite för mycket utvärtes krafter som försöker ta över i Lenori. Särskilt Seranerna och Nornerna tycker sig ha bättre att göra än att bekanta sig med dem.

Navarierna är ett folk som på kort tid blivit mytomspunna i Lenori – ett eremitrike som nyligen allierat sig med Serdanos. Rykten har spridits vida om människor som mött kringvandrande munkar som berättar om deras försvunna Gudadrottning, klädda i urgamla ceremoniella dräkter, med nästan helt vit hud och becksvarta ögon. Det är svårt att säga hur mycket av ryktena som är sanna, men de eggar onekligen fantasin.

Ormáz behandlas väldigt olika i Lenori - vissa har tur och blir behandlade med medlidande, medan andra har otur och får jobba hårt för varenda Lidas. Seranerna håller sig ofta lite på avstånd, eftersom Ormáz-slavar används för väldigt särskilda syften i norr. Javennerna och Nornerna har inte haft mycket att göra med dem - än.

Rakkharierna behandlades länge under ett och samma namn, och avskys därför likvärdigt. Särskilt i Lenori brinner avskyn efter kriget stark ännu. Många har dock blivit varse om att många av provinsfolken inte stöder de Rakkhariska krigen och därför blivit lite mer vänligt inställda. (Man kan utgå ifrån att besökarna på Blinda Vargen tillhör de senare). Seranerna håller sig till hövlig ton, men då Javennas influens blir alltjämt större blir det mer och mer motiverat att bygga band till folken i söder. Javennerna i sin tur vet ju att deras nation utkämpar ett fullskaligt krig mot folken i söder i en annan del av världen - men gemene Javenn är uppriktigt sagt inte bevandrad nog i geopolitik för att göra annat än att försöka charma vem de än träffar. Nornerna har däremot stridit mot Rakkharierna i allt för många generationer för att förlåta mer. Även om de är fullt medvetna om skillnaderna mellan provinserna så förstärkte de ändå den här som slog sönder Norn.

Besvärjare

Ett par ord om besvärjare och deras plats i världen. Förmågan att lära sig besvärjarkonster går i arv, vilket innebär att en person som inte har anlag för det omöjligtvis kan lära sig. Det innebär även att vissa besvärjeslsetyper är mer förekommande bland vissa folk än andra, medan andra helt saknar anlag.

Bland Lenorianerna har besvärjare åtnjutit en något upphöjd position, men många misstror dem likväl eftersom de ofta hållit sig till sina smått hemliga sällskap. Under Rakkharikriget försvann många av dem dock – vissa flydde in i Besvärjarnas skog, där de än idag är inspärrade, medan andra avrättades av Rakkhariernas besvärjarjägare. Deras antal är långt ifrån vad de brukade vara i Lenori, vilket innebär att särskilt livsbesvärjare blivit väldigt eftertraktade. Men vanligt folk litar ändå inte helt på dem.

I Seransk kultur har besvärjare en desto mer upphöjd status och innehar viktiga positioner inom sina respektive familjer. Ofta är de rådgivare, forskare eller förhörsledare, och de få förtrollningsbesvärjare som finns innhar något av de mest beaktade positionerna i landet.

Vad gäller Javenna är situationen långt annorlunda, då i princip alla föds med besvärjelseförmågor. Den typ av besvärjelse du innehar bestämmer din plats i samhället och därmed en stor del av ditt liv. Krafterna är en del av vardagen – till den grad att Javenna inte kunde fungera eller ens överleva utan dem. Det finns däremot vad som kallas sanna besvärjare, sådana vars krafter är långt mer potenta än vanliga individers. Sådana individer hamnar i de allra flesta fall i samhällets överskikt.

I Norn existerar inte besvärjare, men man är väl medveten om deras existens och är väldigt måna om att få tillgång till deras hemligheter. Däremot finns det en djupt rotad tradition av ockultism centrerad kring förbannelser. Även om många ser det som vidskepelse går det inte att förneka att vissa familjer haft en rentav övernaturlig otur genom tiderna...

Trosuppfattningar

I Lenori höll man länge fast vid en gudatro som leddes av visa män och kvinnor. Denna tro lärde att landet, havet och vinden alla hade sina egna gudomar – en god, och en illvillig. De prövningar man mötte i livet var sändebud av gudarna, för att bevisa att man inte ryggade tillbaka för motgångar, eller att man i goda tider inte blev för bekväm. Men under Rakkharikriget togs de visa männen och kvinnorna till fånga och forslades söderut av den invaderande hären. Exakt vad som hände med dem har aldrig helt uppdadgats, och i deras frånvaro har tron börjat svikta allt mer. Vissa Lenorianer har istället tytt sig till den Seranska traditionen (med varierande framgång), medan andra helt enkelt ignorerar det som de inte direkt har erfarenhet av. Vissa har även börjat tillbe eller ge offer till de underliga väsen som börjat dyka upp i landet under senare år.

Seranerna har ingen särskild tro på gudomar, utan följer istället en besynnerlig blandning av astronomi och astrologi - hälften vetenskap och hälften mysticism. Det är ej heller en inriktning fylld av dogma, utan en tradition som leds av stjärnskådarorakel - s.k. Dragomaner. Vid viktiga tillfällen i livet är dessa orakel de som leder ceremonierna, ger utsagor och visa råd. Hur allvarligt man tar dessa utsagor kan variera från person till person, men alla Seraner (som inte anammat Lenoriansk kultur mer) håller det åtminstone bakom örat, särskilt vid viktiga tillfällen.

Javenna är i grund och botten en teokrati, och var och en förväntas lyda under kyrkans lagar. De övriga folken vet extremt lite om Javennernas tro, som dyrkar nio gudomar och en övergudom, den ena mer vansinnig än den andra. Allt som oftast väljer man att tillbe en gudom specifikt, beroende på vad en värderar mest i livet.

Norn följde länge gamla traditioner kring havsväsen och gudomar, men med tiden föll denna tro bort allt mer. Istället började mörka traditioner kring förbannelser och skydd mot dessa att ta grund. Även om de flesta inte vet vad som riktigt är sant och vad som är falskt, så är det flesta överens om att det är bättre att ta det säkra före det osäkra. Efter Rakkharikriget började en urgammal tro dyka upp igen – en tro som lärde att människans öde var att aldrig slå rot för länge på ett och samma ställe, och att stagnera vore att inbjuda undergången. Istället avsåg människans skapare att man ständigt skulle resa österut mot soluppgången och en bättre värld. Efter åratal av allt värre tider börjar allt fler tro på att man ge upp hela nationen och istället bege sig vidare för att bygga något nytt och friskt, istället för den blodstänkta nation som nu tycks hållas ihop endast av hämndlystenhet.